På allmän begäran

Förra sommaren, 8:e Juli för att vara mer exakt inträffade följande:

Jag satt hemma, det var en fredagskväll, och hade inga egentliga planer
Skulle inte ut med hojen iheller trots att det var en fin kväll (var lite öm i röven efter väldans många mil på hojen)
Dock hade jag lovat min yngre bror att mata hans katt eftersom han var iväg på ngn festival (har jag för mig att det var)
Jag tänkte ta bilen dit, men valde i sista stund att ta hojen trots allt (dumt val, med facit i hand)
Det var som sagt en ytterst fin kväll så jag valde att köra en extra repa, först ut till sofiero för en glass. Tog vägen genom stan, är ett par jävligt fina kurvor precis innan man kommer fram till slottet.
Satt och filosoferade lite medans jag åt en glass (mest troligt en banana split)

Så var det då dags att ta sig hem till bror som bor i andra änden av stan, givetvis körde jag genom stan via strandvägen och spanade lite
Strax därefter kommer jag fram till ett rödljus som lyser ilsket rött och jag saktar ner i god tid och glider sakta fram mot korsningen. Det slår om till grönt och jag drar på och lyfter upp hojen hyffsat högt på bakhjulet.

Så långt allt lugnt och fint och jag njuter av varenda sekund :)

Det är nedslaget som går rent åt helvete!!!
Något går snett som fan, jag vet fortfarande inte riktigt vad som hände men styret vek sig och slog i tanken. Jag slog en schysst volt över styret och landade fint i asfalten samtidigt som jag ser hur hojen snyggt och prydligt parkerar sig i en Audi A4 som står parkerad vid vägkanten.

Något mörbultad reser jag mig upp och känner efter om jag är hel eller inte, men det känns ganska så bra med tanke på omstädnigheterna. Jag granskar hjälmen för att se om den har några repor eller så, hittade inga så jag var ganska säker på att jag inte slått huvudet i marken i alla fall.
Tydligen, med tanke på skadorna på handsken och jackan, har jag dämpat fallet med vänsterarmen som är ganska obrukbar. Inte trasig men jävligt öm. Lämnar en lapp i framrutan på bilen som jag parkerat hojen i så att ägaren kan ringa.
Jag låter hojen stå där på gatan och läcka olja medans jag promenerar hem.

Väl hemma börjar jag känna av hur ont jag faktiskt har i kroppen.....aj aj!!
Hittar även ett ganska stort skrapsår på magen, jackan har glidit upp och byxorna glidit ner lite när jag kasade på asfalten och vänsterbenet börjar bli blått och gult. Det börjar uppe på höften och "smetar" ner över halva låret, ljumsken och skrevet (typ)

Min arm tog ett bra tag att bli ok, så att köra hoj var inte att tänka på. Tog 6 veckor innan jag kunde köra igen (det och en massa tid och pengar för att få hojen körbar)

Var däremot jävligt rädd för att köra, satt i skallen
Valde att sälja hojen istället, så det gjorde jag med en tår i ögat
Det var den bästa hojen jag haft och jag hann med 700 mil under den korta men intensiva period jag hade min kära TRX850, köpte den den 24:e april och klotade den 8:e juli

Så numera tittar jag bara lite på ärret på magen när jag blir sugen på att köpa hoj så försvinner det suget ganska snabbt :)