Imorgon......
.......skulle min pappa fyllt 59
Om han inte supit ihjäl sig
Han dog någon gång i våras, ingen vet exakt när
Fredagen den 8 april fick jag besök av polisen, jag hann tänka en hel del under dom minuterna det tog mellan att dom ringde på porttelefonen tills dom kommit in och satt sig i soffan för att berätta vad som hänt
Dom hade hittat min pappa död på morgonen, i sin säng
Jag hade inte haft kontakt med honom på över 20 år
Det tog 5 minuter för polisen att ge mig beskedet, hans nycklar också fick jag skriva på något papper
Sen satt jag där ensam och funderade på vad fan nästa steg borde vara
Jag ringde min mamma, pappas syskon och mina syskon (varav den ena jag inte haft kontakt med på flera år) Bättre uppladdning inför den kvällens dejt kunde jag haft. Behöver jag säga att det inte blev någon höjdardejt??
Det var en helvetes massa jobb sen med begravning, socialen, inkasso, deklaration, lägenhet osv osv
Under hela tiden var jag mest förbannad över att han dött och jag fick ta hand om det
Han har inte gjort ett skit för mig under hela mitt liv, och sen går han och dör och JAG får ta hand om HONOM!!
Det gjorde mig jävligt förbannad
För någon vecka sen läste jag detta inlägg hos Sandra
Då först, av någon anledning jag inte kan förklara, fällde jag några tårar över min döda pappa
Det var första gången, och hittils enda gången
Men ikväll känns lite kymigt.....han skulle fyllt år imorgon
Men jag sörjer inte
Tror inte det i alla fall
Varför sörjer jag inte min döda pappa?
Borde jag? I så fall varför då?
Jag är nog mest förbannad på honom.........för allt det han INTE gjorde
Om han inte supit ihjäl sig
Han dog någon gång i våras, ingen vet exakt när
Fredagen den 8 april fick jag besök av polisen, jag hann tänka en hel del under dom minuterna det tog mellan att dom ringde på porttelefonen tills dom kommit in och satt sig i soffan för att berätta vad som hänt
Dom hade hittat min pappa död på morgonen, i sin säng
Jag hade inte haft kontakt med honom på över 20 år
Det tog 5 minuter för polisen att ge mig beskedet, hans nycklar också fick jag skriva på något papper
Sen satt jag där ensam och funderade på vad fan nästa steg borde vara
Jag ringde min mamma, pappas syskon och mina syskon (varav den ena jag inte haft kontakt med på flera år) Bättre uppladdning inför den kvällens dejt kunde jag haft. Behöver jag säga att det inte blev någon höjdardejt??
Det var en helvetes massa jobb sen med begravning, socialen, inkasso, deklaration, lägenhet osv osv
Under hela tiden var jag mest förbannad över att han dött och jag fick ta hand om det
Han har inte gjort ett skit för mig under hela mitt liv, och sen går han och dör och JAG får ta hand om HONOM!!
Det gjorde mig jävligt förbannad
För någon vecka sen läste jag detta inlägg hos Sandra
Då först, av någon anledning jag inte kan förklara, fällde jag några tårar över min döda pappa
Det var första gången, och hittils enda gången
Men ikväll känns lite kymigt.....han skulle fyllt år imorgon
Men jag sörjer inte
Tror inte det i alla fall
Varför sörjer jag inte min döda pappa?
Borde jag? I så fall varför då?
Jag är nog mest förbannad på honom.........för allt det han INTE gjorde
posted by IT-horan från Skåne @ 11:38 PM
2 comments
2 Comments:
Honey! Det du kanske borde sörja är att inte ha haft en pappa som fanns där för dig.... m
Verkligen trist! Men även om du inte haft kontakt och känner att han funnits där, så kan man naturligtvis sörja ändå. Sörja det han INTE var och det han INTE gjorde för dig! Hoppas allt blir ok. Kram!
Post a Comment
<< Home