Here we go....

Ska berätta något som jag inte annars pratar med någon om
Det har jag inte gjort under de 5 åren det plågat mig (mer eller mindre periodvis)

Jag lider av någon slags ångest/torgskräck/panikångest eller vad fan man nu ska kalla det
Idag skulle jag ju som Ni vet varit nere i Malmö och kollat på VNV Nation
Någon jag verkligen såg fram emot
Faktiskt!!

Tyvär så kom paniken krypande redan när jag vaknade imorse
Paniken och ångesten över att vara i samma rum som en massa andra människor, och inte kunna ta mig därifrån om jag ville och när jag ville eftersom min bröder skulle med och jag skulle köra

Jag hade redan igår på känn att det skulle bli så, att det skulle gå åt helvete eftersom igår när jag var och skulle fika så fick jag en sådan ångestgrej bland allt folket. Yrseln kom smygande och känslan av att inte kunna andas kom över mig. Jag brukar kunna stå emot och det brukar funka ganska bra, men igår var det sådär att jag fick lite panik och bara var tvungen att åka hem.

Redan då började jag oroa mig och stressa upp mig over att det inte skulle gå bra idag och hur jobbigt det skulle vara att sitta på en jävla (bra!) konsert och inte kunna köra hem.
Givetvis blev inget bättre av att jag stressade upp mig själv ännu mer, så idag har jag inte mått vidare bra
Så jag blev tvungen att köra hem till brorsan och prata med honom, och för första gången erkänna/berätta för någon annan om mitt lilla problem....

Så nu sitter jag här och lyssnar på VNV på datorn istället för att se det live
Ännu en gång missar jag något nice pga en jävla stress och panikkänsla som jag inte riktigt vet var den kommer ifrån eller varför

Det har varit såhär sen min sjukskrivning för några år sen
Höll på att jobba ihjäl mig och hade väl gjort det om inte min chef till slut sparkat iväg mig till en läkare, vilket resulterade i några månaders vila och psyksnack med en hjärnskrynklare under ungefär nio månader. Det hjälpte förvisso och jag hanterar min jobbstress på ett annat sätt och har mer koll på den om man kan säga så, däremot utvecklade jag den här andra stressen och ångesten.
Som eventuellt kan vara en rädsla över att inte ha kontroll..........jag tror det, efter mycket funderande och analyserande av mig själv och mitt beteende så tror jag att det bottnar i ett kontrollbehov på något sätt

De här "anfallen" eller tillfällena (vet inte vad jag ska kalla det) blir värre när jag är under press och stress, vilket jag har varit under några veckor på jobb nu.....
Det riktigt sjuka i det hela är att jag gillar, verkligen gillar, att arbeta under sån press och presterar bäst då
Mår inte dåligt av det eller så, men det fuckar upp min tillvaro utanför jobbet lite grand tydligen (dagens underdrift)

Kanske dags att boka tid hos hjängnuggaren igen.....